Frivilligt ensamstående mamma

Nu är det bara en månad kvar innan mitt gynbesök inför Danmarkresan. Ska bli jättespännande att höra vad han har att säga. Förhoppningsvis inga negativa saker. Jag vet redan att jag har lite konstiga hormonnivåer men jag hoppas inte att det ska spela så stor roll.

I förra veckan mailade jag till Storkkliniken i Köpenhamn för att höra hur långa väntetider de har på sina journalsamtal men det var endast 10 dagar så jag känner att jag inte behöver boka det innan jag har varit hos gynekologen. Känns bättre att veta förutsättningarna innan jag bokar tid.

Målet är fortfarande att åka ner i mitten på april om allt går enligt planerna. Det är en del som ska klaffa innan dess. Förhoppningsvis håller planen. 
 

Idag träffade jag Tessan för andra gången. Hon är i samma situation som jag och vi träffades genom en förening för frivilligt ensamstående mammor FEMMIS. Det är kul att träffa henne eftersom vi förstår varandra så lätt. Det är inte alltid lika lätt att prata med alla andra vänner och familjen eftersom de inte är lika insatta i processen. Hon ligger lite efter mig i planerna men det gör ingenting.

Vi träffades på café Gråmunken i gamla stan. Det är ett mysigt café som inte har så mycket gäster så det är lätt att sitta ensamma och tala hyffsat ostört. Åt en god kycklingsallad också.

Detta är ett av de svåraste besluten som jag har behövt ta i mitt liv. Det kommer att påverka hela mitt barns framtid. Hur f*n ska man kunna välja? Tänkte skriva en + och - lista för varje alternativ så kanske det klarnar lite i alla fall.

Öppen donator
+ Barnet kan få reda på hela sitt ursprung på sin 18-årsdag och behöver inte fundera på vem han/hon kommer är.
+ Barnet har rätt till en träff med donatorn.
+ Om det en gång i framtiden blir tillåtet för ensamstående att skaffa barn i Sverige så kommer öppen donator att vara det enda altenativet. Mitt barn har då samma förutsättningar som alla andra barn som kommit till i Sverige.

- Barnet fantiserar hela sin uppväxt om donatorn och när han/hon får informationen kan det vara en stor besvikelse. 
- Donatorn är bara tvungen att träffa barnet en gång och har sedan rätt att säga nej till fler träffar.

Anonym donator
+ Det går inte att få någon information om donatorn så barnets fantasi om donatorn kommer aldrig att förstöras. Det går att skapa en bild som inte kommer att grusas.
+ Barnet slipper att bli sårad från en donator som tar avstånd till barnet efter första mötet. Att bli sviken måste vara värre än att inte veta.

- Det går aldrig att få reda på någon information om donatorn. Inte för att stilla nyfikenhet eller för sjukdomshistoria.
- Barnet kan sakna en del av sig själv i hela sitt liv när han/hon inte kan få reda på donatorn.

Detta är omöjligt! Vad jag än väljer som kommer jag säkert att undra under resten av mitt liv om jag gjorde rätt. Definitivt inte ett lätt val. Jag kommer definitivt att återvända till detta ämne.  

Igår hade jag tid hos Mama Mia. Blev mycket väl bemött och de gjorde ett proffsigt intryck. Jag tog alla prover och nu är det bara att vänta på resultatet. I och med provtagningen har jag också bestämt mig att det blir till Storkklinikensom jag ska åka. Det var lite olika prover till klinikerna så igår fick jag ta ett beslut. Det känns bra nu. Den stora frågan som är kvar är "anonym eller öppen donator". Återkommer till det i ett nytt inlägg.

Idag har jag ringt till MamaMia-kliniken. Jag visste att det skulle vara långa väntetider för att få en tid och blev mycket förvånad när hon frågade om jag ville komma i morgon. Jag bestämde mig för måndag istället eftersom det passar bättre med jobbet.

Jag ringde vidare till en annan klinik för att få en tid till gynekologen. Fick en tid den 1 mars. Det är ganska långt kvar till dess. Ska se i morgon om någon annan av MamaMia-klinikerna har lite kortare tid.


Hittills har jag detta att se fram emot
29 november - Provtagning
1 mars - Gynekologbesök

Nu ska jag börja sätta igång på allvar. I morgon ska jag ringa till MamaMia-kliniken och boka tid för provtagning. Jag hoppas att det inte är ett halvårs väntetid. Det är svårt att hitta gynekologer som går med på att hjälpa kvinnor som vill göra en insemination och därför har jag valt MamaMia-kliniken som jag vet är positivt inställda till olika familjekonstellationer.

Varför måste ALLA människor i Sverige vara lika. Landet lagom där alla ska få plats i samma form. Tråkigt tycker jag. 

* Provtagning för att utesluta HIV, Hepatit C mm
* Gynekologundersökning för att undersöka fertiliteten
* Bestämma om jag vill ha öppen eller anonym donator
* Fylla i journalen och skicka ner den till Danmark
* Ha ett journalsamtal per telefon

Mycket att göra och det finns säkert fler punkter som jag inte har kommit på än som jag måste göra innan jag åker ner.